Vart finns det där lilla extra.. vart finns det när det så väl behövs? När det väl behövs för själen.. för hjärtat.. för huden.. för sinnet.. vart finns det där absolut lilla extra när det Verkligen behövs?`
 

Känslan är som att existera i en bubbla.. en bubbla som är på väg att spricka.. spricka av saknad.. närhet.. kärlek.. det där äktaste av äktaste korn som finns.. jag vet ju.. det fanns då.. för snart ett år sen.. herreguuud.. det var så oerhört själsligt.. det var sååå oerhört starkt.. det var så vackert.. så nära.. så underbart.. så ja.. vad ska jag säga.. det vara Allt.. villkorslöst.. så som det ska vara.. idag undrar jag.. vart tog allt vägen? Ja visst att vara snäll är en sak.. men allt det andra.. vart tog det vägen? Var det fel val? Från mig? Från min särbo? Från vem? Vad hände? Vad händer?
 

Jo jag funderar oerhört mkt såklart.. för jag vill göra det allra bästa av tidens timmar jag har.. jag gör det bästa.. jag umgås mkt med barnbarnet.. jag umgås mkt med barnen.. ja tillåt mig skratta.. för första gången nånsin säger jag till min yngsta dotter: säg mig vad vill du göra helst i sommar? Vi gör det du vill göra….. Och till svar får jag…. Ehh.. men.. jag vet inte………….. det var ett egentligen gott svar.. för just jag förstår ju.. förr har vi inte egentligen gjort ngt speciellt på sommarloven.. men i år känner jag att jo jag kan verkligen göra ngt speciellt i år.. jo jag kan det utan att det blir ngt knas någonstans på ngt sätt.. men.. då vet inte tösen vad hon helst vill göra.. o jo en sak som är planerad är såklart att besöka hennes gamla dagmamma en underbar mänska!!
 

Det är bestämt.. men jag vill såklart göra ngt Mer med barnen då dom är lediga o har ett underbart sommarlov framför sig.. jag säger så här då.. mina barn är inga som kräver ngt speciellt.. när jag verkligen Kan ge dom ngt speciellt så vet dom inte vad dom vill.. ja tillåt mig skratta.. jag tappade hakan också när tösen sa att hon visste inte vad hon ville göra.. jag blev så förvånad.. jo hon ville åka till Hawaii… eh det kan jag visserligen inte.. men vi får se vart det bär väg.. känslan ändå i mig är.. jag saknar ngt.. ja jag saknar det där nära.. det där själsliga.. det där i särboskapet.. ja det är helt okey att vara särbo.. o så kmr de att förbli.. det är inte det som det handlar om.. det är just det andra.. att ses.. umgås.. bara vara.. starka banden mellan varandra.. ja det saknar jag.. o så kmr saknaden efter min mamma.. ja hon gick bort för ett par år sen.. mamma är trots allt mamma… jag vet hon finns med mig..

Jag vet det.. hon har besökt mig några ggr.. o tror inte hon kmr sluta göra det heller.. ja så åter till barnen.. dom kräver inget.. det är verkligen äkta kravlöst o villkorslöst.. så underbart!!.. dom kräver inte det senaste inom mode världen.. dom kräver inte ena än det andra.. det är så gott för mig.. o även för dom!=)

Ikväll är det fredags kväll.. jag känner mig rätt vilsen.. tråkig.. o trött som bara den.. jag känner en stor ledsamhetens klump i mitt hjärta.. inatt hade jag oerhört ont i hjärtat.. så ont att jag trodde jag skulle få en hjärtinfarkt.. ehh..  denna ålder få en hjärtinfarkt? Nej det är inte möjligt elr hur?? Men sådan smärta var det iaf.. jag var uppe ett par timmar o tog lite frisk luft o andades lugnt o stilla så gav det till sist med sig.. jag undrar såklart vrf jag kände det så? Ingen panik alls.. det var oerhört många år sen jag led av panikångest, gudskelov är jag fri den!.. det var ngt annat.. är det att det tillhör åldern?? Att få ont i hjärtat? Asch jag vet inte, egentligen skitsamma.. dagen som kmr då jag somnar in så somnar jag in.. men jag är INTE redo  för det ännu.. jag har mer kvar att göra.. verkligen mer kvar att göra!!
 

Asch.. känns tomt o eländigt bara.. så säger inte så mkt mer än sköt om er där ute o ta väl vara/hand om varandra.. för att förvalta sig själv o förvalta o ta hand som sina relationer är så oerhört viktigt.. glöm inte  Ge o Ta är det bästa på denna jord!!... sommarlovet har börjat för barnen o det känns skönt!! Jag är bara ledsen innerst inne.. jag blir ledsen när jag ser på tv.. jag blir ledsen när jag ser mina barn för jag älskar dom så oerhört mkt.. o mitt barnbarn.. o så saknar jag min särbo ngt så enormt.. men jag får det inte att fungera så som det borde fungera.. jag förstår inte vrf? Är det fel att vara särbo?

Är jag inte värd kärlek/omtanke/närhet/själslighet? Enligt min egna mening JOOOO!!! Enligt din??
 

Återkommer i morgon lördag antar jag.. tror nästan då att det får bli en badar dag med alla barnen..

Ja jösses vad ska jag säga.. jag har nog fastnat på en sak o jag tror inte jag kmr loss från där förrän jag har satt ner foten o går i rätt riktning själv med mina trasiga skor.. egentligen är det rätt så enkelt.. men ändå inte.. för jag Vill inte.. men vad ger livet mig för val? Alla har vi val här i livet så även jag.. jag måste bara vara supersäker att jag gör rätt o just nu är jag lite osäker o lite förvirrad så det känns inte hundra rätt att sätta ner vare sig fot elr barfotafötter förräns jag är H u n d r a säker.. men vrf tvekar jag?!

Jag säger Hallelujah till livet.. för livet är precis så som det är.. det är inte fyrkantigt.. det är runt o gott på många olika sätt o vis men jag saknar ngt enormt det som borde egentligen existera fullständigt normalt o ännu mer än det gör.. det är inte lätt vara mänska när perspektiven inte är dom egentligen rätta kanske?!

Jag kan väl säga ensam i tvåsamhet är bland det värsta jag varit OCH är med om.. mjo så är det för mig.. känslan säger mig så.. den är så sann o äkta så ända in i benmärgen så ord finns inte mer för det.. det är så livet ser ut.. nae ensam är jag egentligen inte.. har ju två kids på heltid hemma.. o min tredje har ju flugit ut till eget hem för länge sen.. men.. det är inte det jag menar.. menar dom, barnen det är den finaste äktaste av kärlek som finns här i livet.. Men.. jag är även särbo.. o jo nog sjutton märks o känns det av att vara särbo men jag vill inget annat än vara särbo heller iof.. för den skull.. det handlar återigen om så mkt ge o ta.. känns som allt har bara runnit ut i sanden.. tänk er ett sandtorn.. det har bara rasat samman.. jag är ofta ett frågetecken för jag egentligen inget förstår vrf!?!

Var finns glöden?! Var finns kärleken!? Var finns gemenskapen!? Var finns allt?!

Egentligen fakta är ju att det jag stöter på var gng vi umgås är ju barn som är högljudda.. det är ständiga konflikter.. dag ut dag in.. Precis varje dag konflikter.. jag fattar inte.. vrf är det så? Vrf ska barn bråka varje dag? Vrf ska det skrikas o gapas på barnen ständigt!? Hmm detta är ngt jag aldrig kmr att förstå!! Det är väl ändå så ENKELT att säga till i lugn ton till barnen att sluta bråka. . Att sysselsätta dom är inte så förbannat svårt!!

Jag är så less.. jag är så tröttsamt less på detta.. jag vet inte vilket ben jag ska stå på.. känns som jag inte längre alls får ut dets om ett förhållande ska innehålla! Jag får konflikter över mig.. jag menar såklart då att barnens konflikter drabbar även mig, jag är ju inte döv, inte än iaf.. jag får ont i hjärtat.. jag får ont i magen.. ja så sant så.. jag får det när jag hör hur dom bråkar.. hör hur dom skriker.. hör skrik gap.. när ska det bli lugnt? När ska det bli lugnt stillsamt o harmoniskt? Blir det så den dagen då det redan är försent?

Kommunikationen är skitdålig.. alltså seriöst.. förhållandet känns helt ärligt mer än uselt.. jag har slut på lösningar o ord..  känns inte alls som det finns ngn glöd kvar.. som att själarna har drivit från varandra.. som att det inte finns ngt att växa på/intill.. känns som tiden är förbi.. jag måste säga.. jag kan inte vara psykolog.. jag har så många åsikter.. jag har så många nycklar att delge men jag vill inte.. har redan gjort det snart ett år.. jag märker inte av så många förändringar till det positiva.. då jag inte märker o känner av att dessa nycklar som varit o Är rätt så vill jag inte ge fler heller.. för vrf ska jag ge såna då dom ändå inte förvaltas på rätt sätt!?

Jag är ingen psykolog kmr aldrig att bli.. däremot har jag enorm livserfarenhet.. men vrf ska jag delge o ge av den gng på gng då det ändå inte tas emot på rätt sätt o förändras till det bättre? Är det så jvla enkelt att bara rycka på axlarna o tro att nä men det blir bra sen!? Nä då är jag inte med längre!! Jag säger ju saker o ting ärligt o mkt utfrån egen erfarenhet.. för där har jag varit får mååånga år sen.. men det är dags för mig att lägga ner.. jag kan inte ge mer då det inte sker förändringar.. detta slutar i katastrof helt enkelt!! Visst är väl ändå kärleken till ens egna barn den bästa!??!?! Vrf är det bara jag som upplever det så?? Iaf här i min närhet………..

Skratta bort oerhört viktiga saker o ting är inte heller rätt.. jag råkar ut för det ständigt.. allvarsamhetens ord är allvarsamhetens ord.. svårare än så är det inte.. att inte förändra till det bättre gör att ett förhållande som detta inte kan fungera.. det gör inte det idag heller o det är min känsla.. det är min upplevelse.. vart tog allt vägen som fanns?? En fråga jag nog aldrig kmr få svar på!

Får jag ut mer av livet att vara ensam än att vara särbo??!! Ja det är min fråga jag ställt mig den sista tiden.. för jag får så förbannat ont i magen då jag säger saker o ting SOM är bra för barnen o särbon men som inte tas emot o inga förändringar märker jag heller!!.. så.. får jag ut mer av livet som ensam än som särbo?!?!?!

Om 16 dagar är det 1 år sen vi valde att förlova oss.. är det då som det ska ta slut också? är det då som det blir ett avslut ist för valet att fortsätta? nä.. detta måste fixas.. detta måste ordnas.. men som jag sagt.. jag har verkligen inga lösningar kvar, dom är slut!!!

För övrigt.. en solig sommardag.. är nog dags att ge mig ut en stund i solen även jag.. jag önskar bara att mognaden vore bättre o att harmoni kunde även existera under andras tak.. just nu känns det förbannat tungt.. men Om jag nu går ut i solen tror jag faktiskt att jag vinner energi o kärlek iaf från Solen o Vinden!!

SOMMARLOV FÖR BARNEN !!!! 

Hej så länge!

(p.s Tack för kommentarer som skrivits.. o det är mkt som är ???? här i livet... )