Så roligt vill jag börja med att säga, att någon läser min blogg om jag än kan känna att jag inte tillför ngt speciellt.. känns som jag inte har kommit gng riktigt ännu igen.. skrivandet tar sina pauser ibland längre, ibland kortare=)

Det finns möjligheten att lägga kommentar under inlägg om ni vill elr såklart går ju jättbra med att lägga till en fråga.. en funktion dom måste ha börjat med här nu på bloggen, för den har/hade jag inte upptäckt tidigare då jag bloggade här, men bra o skoj att det finns lite funktioner..

Läser väldigt sällan.. mja en del gör jag men det är inte ofta.. o läser sällan det jag själv skriver.. vet inte riktigt varför men så är det o så kmr det nog att förbli att vara.. Just nu är jag rätt så trött på mkt.. eg alldeles för mkt trött på´t.. tkr det händer inte det som borde hända det sker inte det som borde ske.. jag förstår inte vrf!? Nää jag förstår inte vrf.. jag trodde att man som medmänskor.. förhållande mänskor o sånt allt vad det nu må än vara.. att vara öppen.. ärlig.. prata med varandra.. känslor allt sånt.. men verkar o känns som jag misstagit mig?? Har jag rätt elr fel? Jag har verkligen ingen aning!!

Jag tröttnar på tjafs (har tröttnat ngt så extremt).. o det är ngt jag är med om varje dag, inte hos mig.. nej nej.. inte hos mig.. finns så det räcker hos andra.. o jag är så fruktansvärt trött på det så jag saknar ord.. vrf tjafsa.. vrf bråka.. vrf inte bara vara o göra ngt bra av situationerna som uppstår? Vrf inte ägna tid åt varandra? Vrf inte samsas? Vrf inte bara vara i en lek, elr i en diskussion? Nej, det ska tjafsas o bråkas varenda dag! Jag är så fruktansvärt trött på det.. inte bara det.. jag känner även att det är ngt som finns som jag inte riktigt kan sätta fingret på Vad det är.. det finns ngt som inte kmr upp till ytan.. Inte hos mig.. hos ngn annan.. jag kmr inte åt.. för jag kan inte förstå vad det är för ngt att dölja? Är det ngt som har hänt? Jag ställer mig här själv o frågar mig själv om ngt har hänt o vad är det isf?! Jag kmr nog aldrig få svar på det jag funderar över, eftersom Öppenheten inte är vad jag trodde en gng den skulle vara

Ledsen blir jag av situationen just för öppenheten inte finns.. finns då ärligheten? Vem vet?! Jag har ingen aning längre helt totalt ärligt talat, jag har ingen aning vart detta bär iväg.. enda jag vill är ju att det ska vara bra.. det ska vara öppet o ärligt.. men då jag som nu upplever att så är det inte då undrar jag såklart, vad ska jag göra?!?!

Jag vet inte längre vilket ben jag ska stå på.. jag tkr det är så mkt det i livet handlar om att Ge och Ta.. jag förstår inte vrf är det bara jag som gng på gng ska vika mig o gå väg.. vrf är det hela tiden bara jag som ska säga saker o ting, oavsett om det är allvar elr skoj elr om det är bus.. vrf.. vrf?? Får jag nånsin svar på det? Är detta ärligt elr vad är det? Hur länge ska jag gå omkring som en liten duva med eg brustna vingar?? , ja det är så det känns!

Jag bär intuition.. jag känner ngt är fel.. jag förstår Nästan att ngt är fel.. men framförallt går jag efter min Intuition o den säger mig att ngt stämmer inte.. ngt är inte bra.. ngt är bara så fel.. men mer än så kan jag tyvärr inte sätta fingret på.. tyvärr säger jag för detta känns inget bra.. det känns som mina som jag sa, mina vingar känns brustna.. dom känns inte som mina längre nu mer.. fast.. jag vet.. vingar dom läker alltid.. förr elr senare så även mina.. dom har varit brustna förr o jag vet vad det innebär.. jag är ärlig.. jag är öppen.. jag är jag.. jag är bara jag med allt jag har o är.. vilket gör mig till mig själv.. jag har mina åsikter.. oftast är dom rätt pga det jag själv har med mig som jag vänt från negativt till positivt.. ja jag bär med mig livet här inom mig.. livet som varit är inget jag nånsin kmr komma från.. men däremot Har jag vänt det negativa till positiva.. det är nog inte alla som kan det.. kanske är det som en Picasso tavla.. det är som en Konst att vända negativt till positivt.. men just i detta känns det mer som Att jag blir en erfarenhet rikare.. för jag förstår så mkt ändå inte.. jag vill bara ärlighet o öppenhet.. för det är Mitt ett av livets motton!

Ja vad är det som händer eg?? vrf står jag här o inget vet? Får jag veta det sen när det är redan försent? Ska jag inte säga saker o ting som Gör saker o ting så mkt bättre?

Enl mig själv tkr jag verkligen att jag ska säga saker o ting som gör mkt till det bättre fast inte alla som är nog överens om den punkten.. elr?

Jag menar, livet är en gåta i mångt o mkt.. så kmr det att förbli att vara, för det så måste anser jag, öppenhet o ärlighet vara A o O i alla olika situationer, men jag upplever det då inte så nu mer!, jag tror jag gör detbästa valet genom att bara vara, ja jag är mig själv o tänker inte förändra mig själv, för jag är den jag är o jag tar en dag i taget o gör det bästa av mina timmar som jag sagt tidigare.. jag har enorm livserfarenhet, delar med mig men när det inte går in, när det inte ”förstås” så känner jag mig bara hjälplös o meningslös, som i ett meningslöst skede elr hur jag ska uttrycka mig.. jaja, sånt är livet som livet i ett nötskal, fast Jag lever inte i ett nötskal, jag lever i ett liv där jag känner mig brusten i vingarna Men jag vet dom läker fortare än jag själv är medveten om!

Ja alla är vi olika men jisses detta tar känner jag nästan rekord av alla mina erfarenheter, av alla mina dialoger med så oerhört många mänskor här ute i vida världen.. ja, vad ska jag säga.. känns som jag saknar ord ändå inte.. jag vill Absolut inte existera i ett slags tält där det inget händer, jag vill Absolut inte möta mig samman med oärligheter o mänskor som Inte är öppna.. nejtack för/till sånt!

God natt ni som läser, o glöm inte, du är värdefull oavsett vad mänskor säger, du Är värdefull Lev livet, dansa på borden, sjung en visa, vissla en truddelutt.. men Framförallt, VAR Ärlig o Öppen!!

LIVET HAR EN MENING, det SKA ge mig ngt annars får det vara! Just nu känns det bara så meningslöst……………

GE o TA är väl ändå inte för mkt begärt? Att älska att känna glöd känna kärlek känna själslig närhet?

Tillåt mig nästan att skratta, det låter som ett skämt som det känns just nu.. men det är SÅ jag vill ha det.. det är inget krav.. det är Bara jag så som Jag är..

Take it Or leave it!

 

sassa

9 juni 2011 17:26

ibland kanske man är rädd för att säga det som man döljer för att det kan göra ont att höra det jag tror att det beror på rädsla att inte våga säga det man vill inerst inne
jag tror att det är så men jag vet inte
tror är det jag gör
ha dä

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vart finns det där lilla extra.. vart finns det när det så väl behövs? När det väl behövs för själen.. för hjärtat.. för huden.. för sinnet.. vart finns det där absolut lilla extra när det Verkligen behövs?`  Känslan är som att existera i en bubbla...

Ja jösses vad ska jag säga.. jag har nog fastnat på en sak o jag tror inte jag kmr loss från där förrän jag har satt ner foten o går i rätt riktning själv med mina trasiga skor.. egentligen är det rätt så enkelt.. men ändå inte.. för jag Vill inte.. ...

En fråga jag ställer mig ofta är just vrf mänskor gng på gng förskönar sina verkligheter, sin verklighet? Är det ngn som har svar på det? Är det för mänskor inte är ärliga? Är det för verkligheten är inte som dom vill den ska vara? Är det för att ver...

Att skriva har varit en stor del i hela mitt liv.. det har  hjälpt/stöttat mig.. det har hjälpt mig i mångt o mkt att komma till insikter i mitt liv, i andras liv.. att växa.. att frodas.. att må gott helt enkelt.. så ja gnm att använda skriften har ...

Tänkte på en sak.. att det finns mänskor här på vår jord som är empatiska o det finns dom som verkligen inte är det.. när det kmr så pass att jag märker såna i min omnejd inte är empatiska så får jag nästan kalla kårar i min ryggrad.. för nog sjutton...