Vart finns det där lilla extra.. vart finns det när det så väl behövs? När det väl behövs för själen.. för hjärtat.. för huden.. för sinnet.. vart finns det där absolut lilla extra när det Verkligen behövs?`
 

Känslan är som att existera i en bubbla.. en bubbla som är på väg att spricka.. spricka av saknad.. närhet.. kärlek.. det där äktaste av äktaste korn som finns.. jag vet ju.. det fanns då.. för snart ett år sen.. herreguuud.. det var så oerhört själsligt.. det var sååå oerhört starkt.. det var så vackert.. så nära.. så underbart.. så ja.. vad ska jag säga.. det vara Allt.. villkorslöst.. så som det ska vara.. idag undrar jag.. vart tog allt vägen? Ja visst att vara snäll är en sak.. men allt det andra.. vart tog det vägen? Var det fel val? Från mig? Från min särbo? Från vem? Vad hände? Vad händer?
 

Jo jag funderar oerhört mkt såklart.. för jag vill göra det allra bästa av tidens timmar jag har.. jag gör det bästa.. jag umgås mkt med barnbarnet.. jag umgås mkt med barnen.. ja tillåt mig skratta.. för första gången nånsin säger jag till min yngsta dotter: säg mig vad vill du göra helst i sommar? Vi gör det du vill göra….. Och till svar får jag…. Ehh.. men.. jag vet inte………….. det var ett egentligen gott svar.. för just jag förstår ju.. förr har vi inte egentligen gjort ngt speciellt på sommarloven.. men i år känner jag att jo jag kan verkligen göra ngt speciellt i år.. jo jag kan det utan att det blir ngt knas någonstans på ngt sätt.. men.. då vet inte tösen vad hon helst vill göra.. o jo en sak som är planerad är såklart att besöka hennes gamla dagmamma en underbar mänska!!
 

Det är bestämt.. men jag vill såklart göra ngt Mer med barnen då dom är lediga o har ett underbart sommarlov framför sig.. jag säger så här då.. mina barn är inga som kräver ngt speciellt.. när jag verkligen Kan ge dom ngt speciellt så vet dom inte vad dom vill.. ja tillåt mig skratta.. jag tappade hakan också när tösen sa att hon visste inte vad hon ville göra.. jag blev så förvånad.. jo hon ville åka till Hawaii… eh det kan jag visserligen inte.. men vi får se vart det bär väg.. känslan ändå i mig är.. jag saknar ngt.. ja jag saknar det där nära.. det där själsliga.. det där i särboskapet.. ja det är helt okey att vara särbo.. o så kmr de att förbli.. det är inte det som det handlar om.. det är just det andra.. att ses.. umgås.. bara vara.. starka banden mellan varandra.. ja det saknar jag.. o så kmr saknaden efter min mamma.. ja hon gick bort för ett par år sen.. mamma är trots allt mamma… jag vet hon finns med mig..

Jag vet det.. hon har besökt mig några ggr.. o tror inte hon kmr sluta göra det heller.. ja så åter till barnen.. dom kräver inget.. det är verkligen äkta kravlöst o villkorslöst.. så underbart!!.. dom kräver inte det senaste inom mode världen.. dom kräver inte ena än det andra.. det är så gott för mig.. o även för dom!=)

Ikväll är det fredags kväll.. jag känner mig rätt vilsen.. tråkig.. o trött som bara den.. jag känner en stor ledsamhetens klump i mitt hjärta.. inatt hade jag oerhört ont i hjärtat.. så ont att jag trodde jag skulle få en hjärtinfarkt.. ehh..  denna ålder få en hjärtinfarkt? Nej det är inte möjligt elr hur?? Men sådan smärta var det iaf.. jag var uppe ett par timmar o tog lite frisk luft o andades lugnt o stilla så gav det till sist med sig.. jag undrar såklart vrf jag kände det så? Ingen panik alls.. det var oerhört många år sen jag led av panikångest, gudskelov är jag fri den!.. det var ngt annat.. är det att det tillhör åldern?? Att få ont i hjärtat? Asch jag vet inte, egentligen skitsamma.. dagen som kmr då jag somnar in så somnar jag in.. men jag är INTE redo  för det ännu.. jag har mer kvar att göra.. verkligen mer kvar att göra!!
 

Asch.. känns tomt o eländigt bara.. så säger inte så mkt mer än sköt om er där ute o ta väl vara/hand om varandra.. för att förvalta sig själv o förvalta o ta hand som sina relationer är så oerhört viktigt.. glöm inte  Ge o Ta är det bästa på denna jord!!... sommarlovet har börjat för barnen o det känns skönt!! Jag är bara ledsen innerst inne.. jag blir ledsen när jag ser på tv.. jag blir ledsen när jag ser mina barn för jag älskar dom så oerhört mkt.. o mitt barnbarn.. o så saknar jag min särbo ngt så enormt.. men jag får det inte att fungera så som det borde fungera.. jag förstår inte vrf? Är det fel att vara särbo?

Är jag inte värd kärlek/omtanke/närhet/själslighet? Enligt min egna mening JOOOO!!! Enligt din??
 

Återkommer i morgon lördag antar jag.. tror nästan då att det får bli en badar dag med alla barnen..

Ja jösses vad ska jag säga.. jag har nog fastnat på en sak o jag tror inte jag kmr loss från där förrän jag har satt ner foten o går i rätt riktning själv med mina trasiga skor.. egentligen är det rätt så enkelt.. men ändå inte.. för jag Vill inte.. men vad ger livet mig för val? Alla har vi val här i livet så även jag.. jag måste bara vara supersäker att jag gör rätt o just nu är jag lite osäker o lite förvirrad så det känns inte hundra rätt att sätta ner vare sig fot elr barfotafötter förräns jag är H u n d r a säker.. men vrf tvekar jag?!

Jag säger Hallelujah till livet.. för livet är precis så som det är.. det är inte fyrkantigt.. det är runt o gott på många olika sätt o vis men jag saknar ngt enormt det som borde egentligen existera fullständigt normalt o ännu mer än det gör.. det är inte lätt vara mänska när perspektiven inte är dom egentligen rätta kanske?!

Jag kan väl säga ensam i tvåsamhet är bland det värsta jag varit OCH är med om.. mjo så är det för mig.. känslan säger mig så.. den är så sann o äkta så ända in i benmärgen så ord finns inte mer för det.. det är så livet ser ut.. nae ensam är jag egentligen inte.. har ju två kids på heltid hemma.. o min tredje har ju flugit ut till eget hem för länge sen.. men.. det är inte det jag menar.. menar dom, barnen det är den finaste äktaste av kärlek som finns här i livet.. Men.. jag är även särbo.. o jo nog sjutton märks o känns det av att vara särbo men jag vill inget annat än vara särbo heller iof.. för den skull.. det handlar återigen om så mkt ge o ta.. känns som allt har bara runnit ut i sanden.. tänk er ett sandtorn.. det har bara rasat samman.. jag är ofta ett frågetecken för jag egentligen inget förstår vrf!?!

Var finns glöden?! Var finns kärleken!? Var finns gemenskapen!? Var finns allt?!

Egentligen fakta är ju att det jag stöter på var gng vi umgås är ju barn som är högljudda.. det är ständiga konflikter.. dag ut dag in.. Precis varje dag konflikter.. jag fattar inte.. vrf är det så? Vrf ska barn bråka varje dag? Vrf ska det skrikas o gapas på barnen ständigt!? Hmm detta är ngt jag aldrig kmr att förstå!! Det är väl ändå så ENKELT att säga till i lugn ton till barnen att sluta bråka. . Att sysselsätta dom är inte så förbannat svårt!!

Jag är så less.. jag är så tröttsamt less på detta.. jag vet inte vilket ben jag ska stå på.. känns som jag inte längre alls får ut dets om ett förhållande ska innehålla! Jag får konflikter över mig.. jag menar såklart då att barnens konflikter drabbar även mig, jag är ju inte döv, inte än iaf.. jag får ont i hjärtat.. jag får ont i magen.. ja så sant så.. jag får det när jag hör hur dom bråkar.. hör hur dom skriker.. hör skrik gap.. när ska det bli lugnt? När ska det bli lugnt stillsamt o harmoniskt? Blir det så den dagen då det redan är försent?

Kommunikationen är skitdålig.. alltså seriöst.. förhållandet känns helt ärligt mer än uselt.. jag har slut på lösningar o ord..  känns inte alls som det finns ngn glöd kvar.. som att själarna har drivit från varandra.. som att det inte finns ngt att växa på/intill.. känns som tiden är förbi.. jag måste säga.. jag kan inte vara psykolog.. jag har så många åsikter.. jag har så många nycklar att delge men jag vill inte.. har redan gjort det snart ett år.. jag märker inte av så många förändringar till det positiva.. då jag inte märker o känner av att dessa nycklar som varit o Är rätt så vill jag inte ge fler heller.. för vrf ska jag ge såna då dom ändå inte förvaltas på rätt sätt!?

Jag är ingen psykolog kmr aldrig att bli.. däremot har jag enorm livserfarenhet.. men vrf ska jag delge o ge av den gng på gng då det ändå inte tas emot på rätt sätt o förändras till det bättre? Är det så jvla enkelt att bara rycka på axlarna o tro att nä men det blir bra sen!? Nä då är jag inte med längre!! Jag säger ju saker o ting ärligt o mkt utfrån egen erfarenhet.. för där har jag varit får mååånga år sen.. men det är dags för mig att lägga ner.. jag kan inte ge mer då det inte sker förändringar.. detta slutar i katastrof helt enkelt!! Visst är väl ändå kärleken till ens egna barn den bästa!??!?! Vrf är det bara jag som upplever det så?? Iaf här i min närhet………..

Skratta bort oerhört viktiga saker o ting är inte heller rätt.. jag råkar ut för det ständigt.. allvarsamhetens ord är allvarsamhetens ord.. svårare än så är det inte.. att inte förändra till det bättre gör att ett förhållande som detta inte kan fungera.. det gör inte det idag heller o det är min känsla.. det är min upplevelse.. vart tog allt vägen som fanns?? En fråga jag nog aldrig kmr få svar på!

Får jag ut mer av livet att vara ensam än att vara särbo??!! Ja det är min fråga jag ställt mig den sista tiden.. för jag får så förbannat ont i magen då jag säger saker o ting SOM är bra för barnen o särbon men som inte tas emot o inga förändringar märker jag heller!!.. så.. får jag ut mer av livet som ensam än som särbo?!?!?!

Om 16 dagar är det 1 år sen vi valde att förlova oss.. är det då som det ska ta slut också? är det då som det blir ett avslut ist för valet att fortsätta? nä.. detta måste fixas.. detta måste ordnas.. men som jag sagt.. jag har verkligen inga lösningar kvar, dom är slut!!!

För övrigt.. en solig sommardag.. är nog dags att ge mig ut en stund i solen även jag.. jag önskar bara att mognaden vore bättre o att harmoni kunde även existera under andras tak.. just nu känns det förbannat tungt.. men Om jag nu går ut i solen tror jag faktiskt att jag vinner energi o kärlek iaf från Solen o Vinden!!

SOMMARLOV FÖR BARNEN !!!! 

Hej så länge!

(p.s Tack för kommentarer som skrivits.. o det är mkt som är ???? här i livet... )

En fråga jag ställer mig ofta är just vrf mänskor gng på gng förskönar sina verkligheter, sin verklighet? Är det ngn som har svar på det? Är det för mänskor inte är ärliga? Är det för verkligheten är inte som dom vill den ska vara? Är det för att verkligheten är en overklighet för dom? Ja det är många frågor o det är frågor jag ofta ställer till mig själv, för jag stöter på det alltför ofta! Så återigen, Vrf förskönar mänskor verkligheten? Ja kanske är det pga mänskor Inte är äkta? Att dom inte vågar leva o vara här i nuet? Kanske är det så?!

Min verklighet är min verklighet den är vardaglig o den är ”helglig” på många olika sätt, jag är ju den som tar en dag i taget o gör det bästa av dom timmar jag har, sen om en dag blir dålig elr inte beror eg helt på mig själv, det är ju jag själv som skapar mina timmar, det är ju jag själv som skapar det jag vill ha, det jag vill göra.. vill jag helt enkelt inte kliva upp ur sängen en morgon så gör jag inte det, jag gör ständigt mina egna val o det är ngt jag kmr fortsätta göra!

Att lägga skuld på en sak men ändå innerst inne mena en helt annan sak att lägga skuld på, ja vrf gör mänskor så? Dom tar alltså en eg totalt oväsentlig sak o lägger skuld på den, fast i själva verkat det handlar om ngt annat, sånt är jag med trött på, o ja jag är trött på mkt.. jag vill bara att mänskor i min närhet är ärliga o äkta ända in i märgen, är det så svårt för mänskor att vara det!?

Är jag trött en dag, ja men då är jag trött o jag säger det också, jag säger inte ngt annat som tex nä jag är jättepigg, jag mår jättebra, då jag kanske i själva verket mår dåligt o är supertrött.. nä nog ska man säga det som man menar o det som känns inom en, för hur ska detta livet annars te sig, om inte det finns ärlighet, om det inte finns det äktaste av korn?

En verklighet är ju trots allt en verklighet som ska vara den verklighet så som den är.. jag kan inte komma från detta att förskönandet pågår.. vrf inte ta o vakna upp o inse ren fakta o ta till sig det som krävs o behövs? Vad är mänskor rädd för eg? är det just för det som mänskor förskönar sina egna verkligheter, just för dom är så fruktansvärt rädda? Men för vad? Ja kanske för det ska komma sig saker o ting som dom absolut inte är beredda på, kanske saker o ting som är totalt bakom foten lr så? Vem vet!?

För min egen del är det o känns det oerhört viktigt att vara bara vara här o nu leva o existera i verkligheten, visst att drömma om saker o ting är ändå En sak, att vara existera o bara vara i verkligheten, vardagen, ja det är just det jag vill, men vrf stöter jag på det så sällan? Vrf är en frågeställning jag önskar svar på men kmr nog aldrig få det svar som är Verkligt iaf.. Livet är trots allt inte en lek, ja visst kan så vara ibland också, för utan lek blir det inget liv, men om lek o liv o verklighet blandas samman så blir det Verkligt liv.. oj vad jag snurrar fast kring just verklighet, ja jag tkr det är så oerhört viktigt med Verklighetens liv.. utan det finns inga andetag här i världen som kan fånga ngt alls med storm, ljus o lykta, elr ens lycka.. elr hur?!

I hjärtat bor här många spår.. många sår o ja klart det bor även sår i mig.. även i min själ..  sår läker med tiden, så självklart som det är sagt så är det sant.. tiden läker alla sår finns det ngt som heter o det kan jag lätt hålla med om för just så Är det.. alla har vi här i vår tid en mening i våra liv, så även jag.. jag har inte ännu funnit min mening men den kmr säkert med tiden den också.. jag fick höra ord som kändes fina att höra.. att läsa min blogg var/är som att slå upp en gammal gammal bok med en brun bokrygg.. o bruna blad med text på.. lite smått dammig o gammal bok.. typ som Harry Potter bok.. ja ni vet kanske vad jag menar, elr hur jag menar!? Men.. att höra dom orden kändes så fint.. att läsa min blogg.. läsa gamla nyheter.. nae inte riktigt så.. men att läsa bloggen.. dammig o så.. stänga ner sidan precis som att stänga den gamla boken o ta sig ut IRL.. ja.. vem vet.. kanske är detta en gammal bok elr så.. trots det så är det verkligheten o livet här o nu..att läsa som en saga, en livets saga.. 

Dessa ord berättades med sådan inlevelse att jag inte kan återberätta så ni ska känna samma feeling som jag kände.. men det var så där.. ja så där.. hm nej jag kan inte finna feelingen så jag kan återberätta.. men ni kan enkelt föreställa er en gammal gammal uråldrig bok.. med slitna sidor.. med slitna blad-kanter.. som en gammal gammal LagBok kanske elr en gammal gammal upp plockad bok från förrådet.. ja ngt i den stilen.. om jag nu skulle blåsa på denna bok så skulle nog dammet yra som bara den.. ja lite spöklikt förstås=)

Ja, verkligheten är den som den är o denna verklighet gör jag som jag gör jag är som jag är jag lever här i nuet Utan att försköna saker o ting!

Jag tar ett djupt andetag o tittar ut på regnet o funderar på dagen som går i sakta mak, jag funderar för det känns inte så där jättebra.. ärligt nej det gör det inte..

Nej, nu väntas ngt helt annat.. så tar jag nya tag senare att sätta ord på pränt för se, än är jag inte klar!=) Fixa med liten barnbarn.. köra sonen till skolan, då han har haft lång sovmorgon idag.. hämta tös vid skolan o iväg handla lite fix för examenstårta.. hem igen o så kvällsavslutning såklart=) Ta det lugnt där ute, o glöm inte att Försköna INTE verkligheten, Verkligheten Är verklighetens Verklighet o inget annat!

Så roligt vill jag börja med att säga, att någon läser min blogg om jag än kan känna att jag inte tillför ngt speciellt.. känns som jag inte har kommit gng riktigt ännu igen.. skrivandet tar sina pauser ibland längre, ibland kortare=)

Det finns möjligheten att lägga kommentar under inlägg om ni vill elr såklart går ju jättbra med att lägga till en fråga.. en funktion dom måste ha börjat med här nu på bloggen, för den har/hade jag inte upptäckt tidigare då jag bloggade här, men bra o skoj att det finns lite funktioner..

Läser väldigt sällan.. mja en del gör jag men det är inte ofta.. o läser sällan det jag själv skriver.. vet inte riktigt varför men så är det o så kmr det nog att förbli att vara.. Just nu är jag rätt så trött på mkt.. eg alldeles för mkt trött på´t.. tkr det händer inte det som borde hända det sker inte det som borde ske.. jag förstår inte vrf!? Nää jag förstår inte vrf.. jag trodde att man som medmänskor.. förhållande mänskor o sånt allt vad det nu må än vara.. att vara öppen.. ärlig.. prata med varandra.. känslor allt sånt.. men verkar o känns som jag misstagit mig?? Har jag rätt elr fel? Jag har verkligen ingen aning!!

Jag tröttnar på tjafs (har tröttnat ngt så extremt).. o det är ngt jag är med om varje dag, inte hos mig.. nej nej.. inte hos mig.. finns så det räcker hos andra.. o jag är så fruktansvärt trött på det så jag saknar ord.. vrf tjafsa.. vrf bråka.. vrf inte bara vara o göra ngt bra av situationerna som uppstår? Vrf inte ägna tid åt varandra? Vrf inte samsas? Vrf inte bara vara i en lek, elr i en diskussion? Nej, det ska tjafsas o bråkas varenda dag! Jag är så fruktansvärt trött på det.. inte bara det.. jag känner även att det är ngt som finns som jag inte riktigt kan sätta fingret på Vad det är.. det finns ngt som inte kmr upp till ytan.. Inte hos mig.. hos ngn annan.. jag kmr inte åt.. för jag kan inte förstå vad det är för ngt att dölja? Är det ngt som har hänt? Jag ställer mig här själv o frågar mig själv om ngt har hänt o vad är det isf?! Jag kmr nog aldrig få svar på det jag funderar över, eftersom Öppenheten inte är vad jag trodde en gng den skulle vara

Ledsen blir jag av situationen just för öppenheten inte finns.. finns då ärligheten? Vem vet?! Jag har ingen aning längre helt totalt ärligt talat, jag har ingen aning vart detta bär iväg.. enda jag vill är ju att det ska vara bra.. det ska vara öppet o ärligt.. men då jag som nu upplever att så är det inte då undrar jag såklart, vad ska jag göra?!?!

Jag vet inte längre vilket ben jag ska stå på.. jag tkr det är så mkt det i livet handlar om att Ge och Ta.. jag förstår inte vrf är det bara jag som gng på gng ska vika mig o gå väg.. vrf är det hela tiden bara jag som ska säga saker o ting, oavsett om det är allvar elr skoj elr om det är bus.. vrf.. vrf?? Får jag nånsin svar på det? Är detta ärligt elr vad är det? Hur länge ska jag gå omkring som en liten duva med eg brustna vingar?? , ja det är så det känns!

Jag bär intuition.. jag känner ngt är fel.. jag förstår Nästan att ngt är fel.. men framförallt går jag efter min Intuition o den säger mig att ngt stämmer inte.. ngt är inte bra.. ngt är bara så fel.. men mer än så kan jag tyvärr inte sätta fingret på.. tyvärr säger jag för detta känns inget bra.. det känns som mina som jag sa, mina vingar känns brustna.. dom känns inte som mina längre nu mer.. fast.. jag vet.. vingar dom läker alltid.. förr elr senare så även mina.. dom har varit brustna förr o jag vet vad det innebär.. jag är ärlig.. jag är öppen.. jag är jag.. jag är bara jag med allt jag har o är.. vilket gör mig till mig själv.. jag har mina åsikter.. oftast är dom rätt pga det jag själv har med mig som jag vänt från negativt till positivt.. ja jag bär med mig livet här inom mig.. livet som varit är inget jag nånsin kmr komma från.. men däremot Har jag vänt det negativa till positiva.. det är nog inte alla som kan det.. kanske är det som en Picasso tavla.. det är som en Konst att vända negativt till positivt.. men just i detta känns det mer som Att jag blir en erfarenhet rikare.. för jag förstår så mkt ändå inte.. jag vill bara ärlighet o öppenhet.. för det är Mitt ett av livets motton!

Ja vad är det som händer eg?? vrf står jag här o inget vet? Får jag veta det sen när det är redan försent? Ska jag inte säga saker o ting som Gör saker o ting så mkt bättre?

Enl mig själv tkr jag verkligen att jag ska säga saker o ting som gör mkt till det bättre fast inte alla som är nog överens om den punkten.. elr?

Jag menar, livet är en gåta i mångt o mkt.. så kmr det att förbli att vara, för det så måste anser jag, öppenhet o ärlighet vara A o O i alla olika situationer, men jag upplever det då inte så nu mer!, jag tror jag gör detbästa valet genom att bara vara, ja jag är mig själv o tänker inte förändra mig själv, för jag är den jag är o jag tar en dag i taget o gör det bästa av mina timmar som jag sagt tidigare.. jag har enorm livserfarenhet, delar med mig men när det inte går in, när det inte ”förstås” så känner jag mig bara hjälplös o meningslös, som i ett meningslöst skede elr hur jag ska uttrycka mig.. jaja, sånt är livet som livet i ett nötskal, fast Jag lever inte i ett nötskal, jag lever i ett liv där jag känner mig brusten i vingarna Men jag vet dom läker fortare än jag själv är medveten om!

Ja alla är vi olika men jisses detta tar känner jag nästan rekord av alla mina erfarenheter, av alla mina dialoger med så oerhört många mänskor här ute i vida världen.. ja, vad ska jag säga.. känns som jag saknar ord ändå inte.. jag vill Absolut inte existera i ett slags tält där det inget händer, jag vill Absolut inte möta mig samman med oärligheter o mänskor som Inte är öppna.. nejtack för/till sånt!

God natt ni som läser, o glöm inte, du är värdefull oavsett vad mänskor säger, du Är värdefull Lev livet, dansa på borden, sjung en visa, vissla en truddelutt.. men Framförallt, VAR Ärlig o Öppen!!

LIVET HAR EN MENING, det SKA ge mig ngt annars får det vara! Just nu känns det bara så meningslöst……………

GE o TA är väl ändå inte för mkt begärt? Att älska att känna glöd känna kärlek känna själslig närhet?

Tillåt mig nästan att skratta, det låter som ett skämt som det känns just nu.. men det är SÅ jag vill ha det.. det är inget krav.. det är Bara jag så som Jag är..

Take it Or leave it!

Att skriva har varit en stor del i hela mitt liv.. det har  hjälpt/stöttat mig.. det har hjälpt mig i mångt o mkt att komma till insikter i mitt liv, i andras liv.. att växa.. att frodas.. att må gott helt enkelt.. så ja gnm att använda skriften har jag tagit mig väldigt långt.. skrivandet är troligen ngt jag aldrig i detta liv kmr att släppa däremot ta en del pauser då jag känner mig ganska så ordfattig.. men att lägga ner skrivandet helt, nej det gör jag aldrig

Som jag skrev, skriva av sig då man kanske är upprörd, ledsen, arg, ångestfylld elr rent bara inte mår så bra.. ja för mig har det varit enormt bra.. det har varit min stora ventilationskälla, skriften o jag hand i hand gnm livet.. alltid

Tråkigt med mänskor som vissa en del absolut saknar empati o en del har ju hur mkt som helst här i livet.. tkr det borde finnas än fler o mer mänskor som är fyllda med empati för mänskor som bär det är inga som direkt växer på träd elr runt hörnet! Tråkigt men sant!

Världen är hård o tuff o för min del har den varit det så oerhört många år, känns som jag är stålbeklädd ändå inte.. kan ta oerhört mkt o stöter jag på ett problem elr dyl så nog kan jag alltid lösa det på ett lr annat sätt.. tänker tiden åter till förra året i världens kaos med att då blev utförsäkrad från FK men som till sist redde sig o jag blev sjukpensionär, ingen höjdare kan jag lova att vara det men har inte så mkt att välja på tyvärr! 

Leva livet en dag i taget är mitt motto o jag gör det bästa av dagen, av dom timmar jag har.. det är väl inte så svårt?? =)
 

Världen o samhället idag är inte bra.. läser mkt om barnfattigdom o vice versa.. inte vet jag men jag tkr ändå att fattigdomen har jag då levt i så många år men kan inte ta till mig barnfattigdom ändå, för jag upplever det inte på så vis som dom tex skriver i nyheterna idag.. lever på väldigt lite.. men har ändå väldigt mkt o då menar jag.. mat på bordet.. kläder till barnen o det dom behöver.. tak över huvudet.. ja vad mer kan man önska.. asch vi har så vi klarar oss gott=)

allt annat är ju drömmar elr hur?!.. att resa utomlands.. ja visst.. önskemålen finns men jag låter det stanna vid drömmar.. för det finns så mkt att göra/se även här hemma i Sverige=) det är synd att samhället ser ut som det gör, såklart har även jag märkt att mat priserna har tex gått upp men ändå så fylls frys o kyl, visst önskar jag att jag skulle kunna piffa upp lite extra mer (gör det ofta ändå) men nej, elr jo.. alla är vi nöjda o glada o vi har varandra=) med trygghet, styrka o kärlek kmr man väldigt långt här i livet o framförallt att prioritera allt.. för mig känns det verkligen inte som ngn konst alls eftersom jag levt på så vis i så många år.. så ja.. det är det livet handlar mkt om, att prioritera valen..

Måste vi mänskor vara så egotrippade att vi tänker bara på oss själva? Blir det inte lite fel? Vart finns då empatin bland oss mänskor? Finns den överhuvudtaget? Nånsin? Ja, jag upplever den emellanåt o hoppas jag ska få göra det länge o väl till.. för visst finns det mänskor som Är empatiska o bryr sig, definitivt o det är till min stora glädje.. det handlar hela tiden i livet om att ge o ta.. så länge vi inte gör det kan vi heller aldrig överleva o må gott o väl?!

I minnet i kroppen i själen i hjärtat finns mkt som vi behöver för vår välfärd.. men hur förvaltar o tar vi hand om allt vi har inom oss? Hur gör vi här i världen? Är allt i livet bara en lek elr är det allvar? Är mänskor ärliga? Är mänskor sig själva?

Längtar som bara den till sommaren tar fart på riktigt.. då barnen går på lov från skolan, det är Då sommaren börjar.. en härlig tid o ledighet framför fötterna o absolut välbehövligt!!.. en sommar som jag inte riktigt har planerat riktigt hundra, utan det får nog bli mer elr mindre en dag i taget då också, Men jag är ju rätt så flexibel så allt kan hända o ske.. menar.. en resa hit o en resa dit o ett par dygn här o där.. mjo så blir det=).. iaf i juli blir det Liseberg o Göteborg o Halmstad med stadsbondgård o massa mys med barnbarnet också!! o jag kan nog tänka mig att sommaren blir fylld med massa bad också, grilla.. å åka båt såklart, det går inte vara utan det under sommaren=))

Nä nu ska jag ta hand om disken.. o sen hämta hem tre kids från stan där dom är o badar med skolan, mysigt men inte så varmt i vattnet idag kan jag tro, för solen vill inte visa sig så väldans idag, men hoppas såklart dom har det gott, i morron går tösen på lov.. fredag sonen, wow va glada dom kmr vara, för som jag sa, ett härligt LOV väntar dom!!=)

Sköt om er tills vi hörs nästa gång, vem vet när jag skriver igen, det blir när andan faller på.. o den kan falla på närsomhelst=) kommer inte riktigt in i skrivandet men så är/blir det då skrivandet till mig säger, orden har tagit ett break=)

Tänkte på en sak.. att det finns mänskor här på vår jord som är empatiska o det finns dom som verkligen inte är det.. när det kmr så pass att jag märker såna i min omnejd inte är empatiska så får jag nästan kalla kårar i min ryggrad.. för nog sjutton tycker jag då allt att man ska hjälpa till om man kan.. varför skulle man inte göra det? Jag ser det o kmr alltid se det som självklarhet att hjälpa till om jag kan o har kunskapen o har jag inte den så tar jag reda på det som krävs!!

Har märkt så mkt i dagens samhälle att mänskor blir alltmer kyligare o kyligare o absolut inte kan vara empatiska.. det är ju fjantigt mer lr mindre att Inte vara empatisk!
 

Att känna när detta saknas, ja det kan jag känna så oerhört många ggr.. det gör då ont i mitt hjärta.. det gör då också ont i min själ.. verkligen ont i min själ.. jag förstår inte vrf mänskor inte kan vara empatiska? Vad är det för svårt med det? Är livet ngt som går ut på att prata skit om andra o varandra? Är livet ngt som går ut på att krossa o förstöra för varandra?,  nej enl mig själv men för andra, ja många andra verkar det vara dom alternativen iaf!, vilket är synd!, Men ingen större sorg lr så för min del men säkert för många andra..
 

När jag många ggr den sista tiden inte fått ngn vettig Connection så undrar jag verklige vad jag håller på med, vad det är jag står här i livet för, vad det är jag vill få ut av livet här o nu.. det är massor egentligen jag vill få ut, massor jag vill göra, o äntligen denna sommar ska jag verkligen göra det Jag vill göra.. inget stoppar mig, inget hindrar mig överhuvudtaget.. men det handlar inte bara om sommarens tid egentligen utan om så mkt mer.. jag förstår inte detta Oempatiska delarna, jag får inte denna o-connections delen.. jag förstår inte mkt för tillfället men det är väl inte meningen att jag ska det just nu heller iof..
 

Jag förstår inte vrf inte mänskor sträcker ut sina händer då andra behöver stöd på olika sätt, vad är det som är så fruktansvärt svårt att finnas i olika situationer? Är det för mänskor är så egotrippade? Är det för mänskor saknar empati? Är det för mänskor bara vill stå med armar i kors o inget alls göra? Är det bara för mänskor bara vill ta emot men inte ge?
 

Vad jag lärt mig genom alla dessa år av ”tungt liv-jobbigt- ansträngt liv” så är ett livets motto Ge och Ta…….. tyvärr är det många som saknar det.. men det är upp till dom.. ser jag ngn som är ledsen tex. Nog sjutton bryr jag mig då, frågar hur det är, ser jag ngt allvarligare o jag kan hjälpa till så nog sjutton gör jag det, det är för mig självklart o det sitter djupt i min själ.. ja det sitter djupt i min själ att finnas för andra Också, men framförallt för Mig Själv o mina barn!
 

Asch blir inget bra detta så tar en tur ut i bilen o filosoferar lite.. finns mkt att skriva som jag sa innan i blogg men jag når nog inte riktigt rätt ord just för tillfället.. jag kan nog bara enkelt säga, jag är inte speciellt nöjd med saker o ting som sker just nu.. men det är ett led i livet.. visst har vi många leder i våra kroppar, men detta är nog ett annat led.. skitsamma i det.. tid bokad hos Dr iaf så jag får kolla upp höften och ryggen en gng för alla.. slutar med att jag inte kan ens gå snart.. men i slutet av Juni blir det time att gå till Dr iaf.. pust..
 

Nej, ut en stund nu, kanske funderingarna lägger sig på plats senare o mer ord kan komma så som dom brukar!=)

En ny dag, dagen idag är dagens dag.. mkt o fundera å.. Trött sliten ont i ryggen såklart.. men vad är väl en bal på slottet! Varmt o så är det också fast det är väl så, sommaren har kommit hoppas det inte blir alltför varmt i sommar, tkr inte om sommaren riktigt..
 

Kvällarna består i rastlöshet fast den blir nog bättre nu när sommarlovet tar sig i antågande hos barnen och jag får sovmorgon även jag.. är lite tröttsamt att gå upp tidigt varje morgon men men.. det går bra.. men som sagt.. jobbigt!

Tänkte mig att blogga men känner jag inte orkar riktigt så det får vänta tills jag blivit lite piggare.. sovit nästan 2½ tim idag på em.. Eh det är ju inte riktigt vant mig då men skönt var det o välbehövligt också!
 

Är nog lite så med att just nu känner jag mig tom ändå så full så full att jag inte vet kanske vilken ände jag ska börja elr hur jag ska sätta mina ord på pränt elr så är det så enkelt som så att jag inte kan sitta vid datan o riktigt koppla av.. för min del spelar det eg inte ngn större roll vad det än nu må vara.. kanske också är så att jag bloggat klart i mitt liv.. allt har en mening.. som jag sa i tidigare inlägg att jag glömt totalt bort lösenord o dyl till förra bloggen.. ja där hade nog allt sin mening.. så är det nog även här.. allt har en mening så…
 

Kommer åter när jag känner jag har ngt att sätta på pränt, jag Har det, men känns som jag är alldeles för trött att skriva ngt!

Har ju som sagt installerat om hela datorn så allt försvann vad gäller lösenord blogg och allt som låg sparat auto.. så det får helt enkelt bli en helt ny blogg.. o det är väl ändå så att Allt har en mening=))Hmm måste sätta mig in i detta igen.. för inte minns jag hundra hur man gjorde allt o sen få till bakrundsbilder o dyl.. jaja det får ta den tid det tar=)

Är i ett vägskäl o detta vägskäl där kommer jag iaf att stanna kvar tills vägskälet har ledd mig helt rätt korrekt o jag vet vad vägen vill.. jag följer den för det är det bästa för mig själv.. det är så det ska vara.. göra det som känns bäst för en själv.. o det är att lita till sin intuition o det gör jag självklart!=)

Nä nu så väntar tvättstugan, jag kladdade bara ner några ord nu för som sagt, den andra bloggen har jag glömt totalt namn/lösenord/ ja precis allt.. vill ha/göra/skapa ngn roligare blogg.. menar.. bakrundsbild i form av en rogivande bakrund.. hmm tänk om jag kunde knacka hemsida igen då skulle jag göra det, men jag minns verkligen inte hur jag gör=)))

Detta var endast svammel såklart=) Återkommer! för NU vet jag namn/lösenord iaf... för mer kmr det såklart.. o allt jag säger är mina ord, mina meningar, mina åsikter, o självklart står jag för dom rätt upp o ner!!=)